Hundens förfader

Vargen

Vargen är den största av tio arter i hundfamiljen. Hanarna kan väga upp till 50 kg, medan tikarna väger omkring 30-40 kg. Vargens mankhöjd är upp till 90 cm. Vargar lever i flock, ofta bestående av ett föräldrapar (tidigare ofta kallat alfaparet) tillsammans med avkommor i olika åldrar. Vargens revir markeras genom urin men även genom det för typiska vargen ylandet. Ylandet gör att flocken hörs på flera kilometers håll och på så sätt avvärjer onödiga bråk och konfrontationer.

Läs mer >>

Hundens förfader

Vargen

FAKTA OM VARGEN

Latinskt namn: Canis lupus

Ordning: Rovdjur
Familj: Hunddjur
Vikt: 30-50 kg
Föda: Kött, älg, rådjur, mindre däggdjur, fåglar.

Vargflocken hjälps åt

Vargflocken hjälps åt att fälla stora byten som älg, särskilt på vintern då tillgången på mindre byten är begränsad. De äldre syskonen i vargflocken kan även agera "barnvakter" till mindre valpar.

De ett år gamla valparna stannar i regel kvar i flocken och hjälper till att försörja de yngre flockmedlemmarna. En del vargar stannar kvar tillsammans med föräldrarna hela livet. En del av ettåringarna och de flesta tvååriga vargarna lämnar dock flocken på vårkanten då föräldratiken löper. Under löptiden blir föräldraparet mycket aggressiva mot avkommorna, för att undvika inavel och parning mellan besläktade vargar.

Vargflockens revir har i Sverige en yta som varierar mellan 600 och 1000 kvadratkilometer. Älg och rådjur är de vanligaste bytesdjuren för vargarna i Mellansverige.

Vargen i Sverige

Människans "bästa vän", hunden, härstammar från vargen. Trots detta har vargar jagats intensivt i landet. 1966 fridlystes vargen i Sverige, men under senare år har beståndet sakta men säkert ökat. Idag finns omkring 400 djur.

De flesta vargarna i Sverige lever i Dalarna och Värmland, men kan även påträffas längre söderut. Vargungarna som lämnar flocken kan på kort tid vandra mycket långa sträckor och kan dyka upp inne i städer eller ända nere i Halland, Blekinge eller Skåne. De vandrar för att söka sig ett eget revir att slå sig ner i, och en egen partner att leva tillsammans med.